REFORMBEVAKAREN: Analys och kommentar

Språk mer än bara språk

Regeringen har meddelat att den nu tillsätter en utredning om språkkrav för medborgarskap, som är en av punkterna i Januariavtalet som Timbro följer. Hur språkkraven ska vara utformade är fortfarande oklart. Under våren 2020 kommer vi förresten att presentera en omfattande rapport som diskuterar språkkrav ur olika perspektiv.

Sverige är unikt i Europa med att inte ha något språkkrav för medborgarskap. I övriga länder förekommer det på olika nivåer och med olika syften. Kritiken mot ett krav har framför allt handlat om att det skulle vara exkluderande för dem som inte klarar det. Det är en märklig uppfattning eftersom det gäller alla former av tester. Den som misslyckas med ett intagningsprov kan alltid anses vara exkluderad.

Vänder man däremot på perspektivet är uppfattningen att just språkkrav leder till inkludering. Förutom de vanliga argumenten som rör möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller att socialisera med sina grannar är språk också något som skapar anknytning till landet man lever i.

Människor som invandrat till ett land där de inte kan språket kommer att känna större gemenskap med det nya landets kultur och sociala mönster om de lär sig språket än om de inte gör det. Att inte lära sig språket i det nya landet riskerar att i stället leda till både marginalisering och en allt starkare upplevelse av att inte vara en del av det nya landet och dess gemenskaper.

Språket kan alltså ses inte bara som ett instrument för kommunikation utan också som ett sätt att närma sig ett land och dess kultur. Någon med goda språkkunskaper som kan kommunicerar med människor vilka har andra uppfattningar eller andra värderingar inleder automatiskt en process av att inlemmas i samhället eller att på olika sätt anpassa sig. Hur språktest är utformat kommer naturligtvis ha avgörande betydelse.